Sorginfo fyller 6 år!

Den 12 februari 2008 lanserade jag officiellt min hemsida sorginfo.se - en länksamling och ett sökverktyg för alla som förlorat en närstående. Mitt mål har aldrig varit att ha många besökare på sidan, utan att den ska finnas där för den som behöver den. Min drivkraft har hela tiden varit att göra den sida som jag hade behövt hitta då jag blev änka 2005. Över en natt fullständigt pulveriserades jag, mitt liv, mina drömmar, min framtid och allt jag var och hade. I denna totala kris jag befann mig i länge upptäckte jag snabbt att jag fick slåss för precis allt stöd, och jag hade då ingen aning om vart man kan vända sig eller hur man bär sig åt för att få hjälp. Idag vet jag det. Och en del pengar och ett oräkneligt antal ideellt arbetade timmar så här 6 år senare har sorginfo över tusen artiklar med tips på allt från bloggar och böcker till organisationer och stödgrupper som jag tror och hoppas kan hjälpa de som alldeles för tidigt förlorat någon de älskat.

Jag önskar att min hemsida inte behövdes. Jag önskar att alla som drabbades av sorg istället möttes av den förståelse, omtanke och hjälp som de borde få av sjukvård, psykiatri och andra kanaler i samhället som borde aktiveras när man förlorar någon. Att det ansågs självklart att hjälpa de i kris ut ur mörkret. Jag önskar vidare att alla vi som lever i Sverige var betydligt bättre än vi är på att stötta våra anställda, våra vänner, våra familjemedlemmar och andra närstående då de sörjer. Att vi vågade höra av oss och trösta utan fördömande. Jag önskar att hela samhället vågade prata om sorg, vågade prata om den som gått bort, vågade prata om och vågade prata med den som lever kvar. Men så är det inte idag. Och tills detta ändrats fortsätter jag mitt korståg mot tystnaden. Planer har börjat växa fram för hur jag ska fortsätta utveckla Sorginfo i framtiden.

Ett stort tack till alla som hjälpt mig att bygga upp min hemsida. Till alla som kommit med tips och råd. Till alla som läser, besöker och hjälper till att sprida sorginfo.se. Till alla som hjäper och stöttar de medmänniskor som sörjer, när de behöver det allra mest. Och framför allt, tack till alla er som kontaktat mig genom åren och delat med er av era historier.

Kärlek,

Sara