Hej vänner i sorgen. för 40 dagar sedan förlorade min älskade pappa, min älskade pappa som jag älskade och värdesatte över allt annat som finns i inte enbart hela världen utan även enbart i hela universum! Han var njursjuk och hade svår hjärtsvikt. Han lades in den elfte maj på Salgrenska sjukhuset i Göteborg. Eftersom han hade så starka buksmärtor åkte vi fort in med honom med ambulans. En datortonografi visade tecken på tarmvred som skulle kollas upp. Han hade sådana starka smärtor att han skrek och emellanåt bad för sin egen död. Vad finns mer smärtsamt än detta? Att höra sin älskade pappa skrika av smärta, att höra honom gång på gång säga; den här smärtan kommer att ta död på mig!! Har sett att en kvinna upplevt något värre som skriver i din gästbok och hon skriker om sin smärta över att ha sett sin älskade man kämpa för livet och sakta dö! Vi skickades sedan hem av sjukhuspersonalen på avdelningen. när vi var där fanns inga tecken som helst på hjärtinfarkt eller högt blodtryck och de sade till oss att läget inte var så allvarligt. vi åkte hem med glädjen och förväntan av att få komma till honom igen morgonen därpå och se honom igen. Men 40 minuter senare ringde telefonen. De bad oss att åka in så fort som vi bara kan till sjukhuset för att kunna säga farväl till pappa som höll på att dö och hade blivit förflyttad till intensiven på grund av ett hjärtstillestånd. Pappas hjärta hade stannat i sömnen enligt det som vi fick höra från sjukvårdspersonalen!!! Klockan var över tolv på natten! Det var midnatt!! en midnatt av panik, skrik, sorg och ångest! Och en bottenlös saknad och förlust som aldrig någonsin går att glömma! en sorg och saknad som livet aldrig mer kommer kunna trösta. Min enda tröst i sorgen är att jag också en dag skall gå till honom. Att jag oundvikligen skall dö och kanske får möta honom igen. Jag gråter! Gråter till all sorts musik, till alla ord man säger till mig, och så det värsta av allt. Jag hatar mig själv för att jag får finnas kvar här på jorden, får andas, tugga mat och finnas medan han min älskade pappa inte får göra det. Jag kanske är galen och knäpp, men jag käbnner att jag inte klarar av denna oerhörda förlust. På morgonen vaknar jag till min mammas gråt. Vi gråter och skriker ihop varje kväll och varje morgon när vi är ensamma. Jag kände mig ensammast i hela världen. Jag trodde seriöst att det inte fanns någon annan i samhället som hade drabbats av detta. Naturligtvist vet jag ju att det inte är så. Men jag, Koshe håller på att bli galen. Tack så jättemycket för din sida, din så underbara sida. Och tack för din styrka att ha gjort en sådan fin sida. Jag vill också tacka alla de som skriver om en sådan kärllek och sorg efter sina älskade som de förlorat, vi är för alltid vänner i sorgen.

Massor av kramar till er allihopa och speciellt till dig Sara.
Hör gärna av er, jag kommer härefter att besöka din fina sida och din fina gästbok dagligen.
Koshe

Jättefin hemsida med mycket bra information. Ni är länkade på min hemsida. Din hemnsida behövs att nå ut till andra människor på internet. Skriv svar tillbaks i min gästbok. Du är så varmt välkommen. Men hemsida är välbesökt också.
Hoppas på svar.

hem.passagen.se/yamahatjej

Mycket vänliga omtänksamma hälsningar

Hej!
Tack för en jätte fin sida som innehåller allt som kan hjälpa när det är svårt.
Min pappa somnade in i feb han blev 74 men sorgen o saknaden är ändå svår. jag har startad en blogg där jag kommer att skriva om mitt sorgearbete
annsofielj.blogg.se
ifall det kan vara till tröst för någon. tack ännu en gång för en bra webbsajt

Hej,vill säga tack till er alla för att ni visar att det går att fortsätta leva trots att det värsta tänkbara har hänt. Jag förlorade min sambo den 17:e mars i år och jag fattar ingenting. Det känns som om jag är med i ett riktigt dåligt avsnitt av Dolda kameran och jag vill bara att någon ska säga bryt...

Tack för den fina webbsajten.

Jag förlorade min man i en ovanlig cancersjukdom september 2007. Året efter grät och skrev jag mig ur sorgen. Dikterna blev en liten bok, som många som lst funnit tröst i.
Kram
Ewa

Jag finns numera på en ny bloggportal med namnet Gunillas blogg mellan himmel och jord.
Skickar även en länk med ny uppdaterad info om mina böcker:
gunillasblogg-gunilla.blogspot.com/2010/02/till-er...

Sara, jag hoppas du får en fin påskhelg!
Kram Gunilla

Tack för att du tittar in till mig, självklart får du länka många kramar Malin

Du får gärna lägga min blogg under barn som förlorat en förälder med. Det är förlusten av pappa som gjorde att jag började blogga.
Otroligt fin sida du har!
Vet du hur många besökare du har?
Anna

Självklart!
Den är till för att hjälpa. Ju fler som hittar den desto fler kan jag hjälpa.
Fin sida du har

Anna

Beklagar såå din sambos död, vilken tragisk förlust. Tack för din fantastiskt bra sida, du hjälper nog många tack vare den. Glad att se att du även upplyser om Små Änglars hemsida och andra sidor där det finns hjälp till dem som förlorat barn.

Kram
/Anna, mamma till My f/d 6/1 2006

sorg och vanmakt över ett barn Man kan förlora ett barn ,utan att döden tagit det ifrån oss.Barnet som man sörjer hela livet Det barnet som blev kriminell Är livslång sorg o vanmakt , som en svår sjukdom som aldrig tar slut .Min sorg har pågått i 40 år , hoppet gör smärtan outhärdig / mvh Man mister barn på olika sätt ,det går inte att gradera sorg ,kroppslig smärta är inget i gämförelse med den inre sorgen , det vet alla som lever med förtvivlan eller hur ?

Har bara hunnit läsa en bråkdel. Otroliga livsöden. Jag tar tacksamt emot hjälp om någon kan något om bloggar. Precis försökt starta en själv. Men gärna tips och råd hur man får folk att veta att den finns? Kram Irene

Mycket härlig hemsida du har...

Tack för en bra sida.

Brorsan 81-06

tack det betyder så mycket för mig att stå med där, hans minne och kärlek sprids vidare
kramar

det skulle vara en ära att få vara med!!
kramar i massor

glömde säga att den här sidan är underbar, och jag finner stöd i allt jag läser

jag förlorade min älskade för 16 månader sedan, vår son på 15 månader gör att jag orkar fortsätta, tiden går och jag undrar ibland hur jag har orkat hela vägen hit. han finns alltid i mina tankar och det går upp och ner, ibland har jag små ljusglimtar och ibland är det totalt mörker.
jag skriver mycket i bloggen, den är min terapi, jag har ett ställe där jag kan skriva om våra minnen, ett ställe där jag kan skrika förtvivlat av saknad.

saknaden är lika stor som då, men jag har vår son att leva för.

Är 14 nu, min pappa dog efter en lång tids sjukdom för ett tag sedan. Fruktansvärt hemskt, det var svårt att förstå att hanns hjärta slutat slå<3 jag ville inte förstå men var tvungen..
mina ögon kan tindra
mina läppar kan le
men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se saknar dig otroligt
känns som om jag aldrig kan bli äkta glad igen

Min man dog här hemma 21 aug..hjärtinfarkt..barnen ringde ambulansen..det var som att gå från 100 till 0 mitt i livet. Han var 45 år...min tid har stått still sen dess...jag både begriper men ändå inte..ville bara säga att jag vilken tröst när jag fann denna hemsida...jag vet nu att jag inte är galen och att vi tyvärr är fler...kram till Er alla !

förlorade min fru i går efter 1 år med cancer 42 år gammal hur gör man för att någonsin kunna skratta igen?

Jag förlorade min dotter 27 år den 16 juli 2009 i diabetes som läkarna inte upptäckte när hon var där den 14 juli och 15 juli, fick diagnosen panikångestHon dog hemma den 16 juli efter att ha legat i diabeteskoma. Sjukvårdsupplysningen sa att det var normalt att sova djupt

Tack Annki för blommor och för ditt stora hjärta, och deltagande i min sorg. Mycket värmande plus lite till. Kram Peter.

Jag förlorade min man hastigt i en hjärtinfarkt den 30 oktober 2008 och har gått igenom en hel del det här året som gått. Om jag kan hjälpa någon eller bara finnas där som stöd för någon som bara vill ha någon som lyssnar så är det bara att ni hör av er .. många kramar Marie

Min livskamrat drunknade inför mina ögon för två veckor sedan, på vår kärlekssemester. Chock och sorg. Jag tror att din sida kommer att bli ett stöd.

Den som vill får gärna höra av sig till mig, jag känner ett behov av att prata med någon som kan förstå.

/ Jennie, 36 år

Skickar dig några styrkande kramar och tackar för ditt arbete med den innehållsrika sida!!

Kam önskar Gunilla

Tack för att du gjort denna sida, det var precis vad jag behövde. Speciellt det om hur man vill bli bemött, vartenda ord stämmer. Min man dog för 3 månader sedan, tynade bort i ALS. Finns inga ord för hur hemskt det var och är.

Vill gärna läsa blogg, träffa och höra någon som inte har andra anhöriga än sin bortgångna livskamrat.
Hur hanterar du ensamheten?

/Susanne

För ett år sedan idag sa jag: jag önskar att jag var ett år i framtiden. Idag är jag här. Det gör lika ont men året har gått och jag står här. Inte hel men jag står här. Det går men det är fortfarande oerhört svårt. Tack för din sida. Du har skrivit till mig alla gånger jag laggt in något men jag har aldrig svarat. Vill bara säga att du hjälp mig oavsätt.

Kommer förbi och lämnar dig en vårhälsning...

Kram Gunilla mamma till Rickard 81-05

Hej! Vill köpa din bok om din älskade Marcus.
Marie,mor till Niclas 86-06

Såg din kommentar, du får jättegärna länka till mig, tänkte uppdatera min länkar min. Livet har ju som sagt fått sig en rejäl twist. Det som var intressant för ett par veckor sedan är totalt ointressant idag.
Jag tycker jättesynd om dig, man tror ju att man skall sitta gamla och vänta på barnbarnen tillsammans.
Kram Kristina

Fortsätt på samma sätt och hoppas att du kan växa så det knakar.

Kram Berth

Tänk vad svårt det är att förstå att det är fler än jag som känner exakt samma sorg som jag. När allt det jag känner efter att förlorat mitt allt är så ofantligt svårt att greppa.

Tack för en bra sida Sara, sent på natten när ensamheten kryper sig på, "googlade" jag och hittade hit.

Marie! Jag har nyligen blivit änka, hör av dig om du vill "prata" kan alltid hjälpa att dela tankar.

det går bra vill på detta sätt nå ut till andra kram ehliens mamma

jag är i en sorg jag miste mitt älskande barn 07 sorgen har tagit mig hårt efter som hon vart fel beh av psy har en minnes sida minneavehline där ni kan läsa ängla kramar ehliens mamma

Jag blev hastigt änka i oktober 2008 sedan min man avled i en stor infarkt endast 46 år gammal.
Vi hade varit ett par sedan 15 års åldern och har 5 barn tillsammans.
Jag har kommit in i en period när allt känns så fruktansvärt svårt där jag inte vet hur jag ska orka vidare vad gör man

Hej!
Jag har startat ett forum som handlar om sorg sorgbearbetning och hur man lever vidare. det är ett forum där man kan stötta, hjälpa och dela tankar och erfarenheter med varandra i den tunga sorgen. Forumets adress är: http://himlens.forum24.se/ Jag som driver forumet är certifierad handledare i sorgbearbetning i mars och behandlingspedagogstudent och jag har personliga erfarenheter av sorg. Vi ses på forumet!

hej vännen kommer in och önskar dig en lugn och fridfull jul Kram från marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1199092

jag skriver från Italien, är italiensk och förlorade min man i cancer i september 2005, har en son som var 3 när pappan dog. Det är bra att kunna läsa på olika erfarenheter och försöka gå igenom allt..svårt på nåt sätt när man vill försöka glämma men...jag lever som i en limbo ...har ett liv som är bra men känner mig ensam ändå...en del av mig är borta.
jag håller mig vid liv med barnet och genom att försöka att han ska växa upp så normalt som möjligt..
nu vet jag att jag inte är ensam ..skriv mig om ni känner för det..tack för sidan, verkligen

Visst kan jag berätta men du kommer ändå aldrig att kunna förstå. Hur ska någon kunna förstå hur det är att sitta på golvet och hålla någon i handen som man älskar mer än livet sig självt. Se honom försöka få ner luft i sina lungor vilja hjälpa honom att kunna andas utan att kunna hjälp till. Se honom kämpa för sitt liv, kämpa för att kunna andas. Hur kan någon någonsin förstå hur det är att sitta bedvid sitt allt och se rädslan i hans ögon och sakta se honom dö. Visst kan jag berätta men du kommer aldrig att förstå. Hur går man vidare. Vart hittar man viljan att fortsätta leva när man blivit lämnad ensam med en så djup sorg? Jag saknar dig Stefan. Jag älskar dig och jag vill bara att du ska komma tillbaka till mig. Jag kan byta plats med dig när som hellst. Jag tar din sjukdom, du blir frisk och jag dör. Jag vill vara med dig. Jag längtar efter sig. Du är mitt allt. Det finaste som någonsin hänt mig. Hur ska jag göra för att överleva det här?

Ett varmt tack till dig Sara! Min fästman gick bort väldigt hastigt och oväntat bort 2 feb 2007. Han blev 34 år. Själv är jag idag 33 & ensam med våra två barn, en tjej på 8 & en liten kille på 6. Saknaden och ensamheten är fortfarande enorm. Trots alla vänner så är man ensam! Ingen av dem kan någonsin förstå vad vi går igenom! Det var en stor lättnad när jag hittade din sida. Jag ÄR inte ensam... TACK

Kommer in med en varm kram till dig vännen. Har varit en svår helg för oss som mist de vi älskar. varm kram från marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1199092

Hej Sara
Tack för att du gjort denna sida .Hittade den efter jag sesamt efter sorg och änka.Miste min älskade make för en månad sedan. Letade efter ett sätt att komma vidare och få stöd.
Ett stort tack.

jag tycker att det är jätte bra att det finns sådana som du. Jag förlorade min mamma igår, hon var en underbar mamma, dotter för mormor & morfar och en underbar sambo/livskamrat för pappa...

jag hoppas att denna sida kommer att hjälpa mig komma vidare...

vill bqra visa mitt stöd till dej gemon att skicka en styrkekram.
Sidan hjälper och kommer att hjälpa många.

Hej Sara!
Jag hittade din sida när ja googlade om sorg.
Förlorade min älskade å bästa vän - mamma, den sista april 2008 i cancer å tumörer.
Jag har en sån stor saknad efter henne att ja inte vet vissa dagar vad jag ska göra.
D som just nu ä d jobbigaste ä att ja vill höra hennes röst en gång till, vill krama henne en gång till... ja vet inte om d ä nån slags abstines efter henne... men hon fattas verkligen mig.
Vill iaf tacka dig för din sida å att få se att man kan lyckas ta sig igenom detta å att man inte ä ensam.
Tack Sara!
Kram Johanna

efter 14 år lämnade min man mej, hängande i ett skärp, på en låst avdelning.hur är det möjligt.jag räddade min man två gånger hemma,så varför kan dom inte rädda honom när han är innlåst.det är katastrof.måste gå vidare,för min sons skull.vill lägga mig ner och dö.

Hej sara! Jag tycker du har lagt mer så mycket arbeta på din sida som är till stor nytta för många behövande. Jag har nu uppdaterat lite länkar och ´där är din sida självklar.
Ha det så bra!
Kram Gunilla mamma till Rickard 81-05
http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/l%C3%A4nkar_till_olika_n%C3%A4tverk

Hej Sara. Du är en otrolig kämpe och din styrka att hjälpa andra i samma situation kommer att hjälpa dig att gå vidare. Inte gå vidare i livet som du hade tänkt dig, men gå vidare på ett annat sätt. När jag miste min son Marcus för snart 6 år sedan , så bestämmde jag mig ett och ett halvt år efter att hjälpa andra i min egen situation. För mig blev det och att skriva min bok om sorgen och saknaden en stor bit i mitt liv. Men ändå var det mina barn som hjälpte mig att stanna kvar här på jorden.
Vill också tacka Patrik i inlägget här nedan för det du skriver. det är så lite som behövs för andra att visa för dem som är i sorgen , Jag brukar säga de som lämnar en i sorgen och de som finns där i sorgen finns alltid kvar i ens hjärta.Kram från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.1199092

Denna sida kommer som en räddande ängel. Jag förlorade min pojkvän för bara 2 månad sedan.
Saknaden och sorgen går inte att beskriva. Det finns hopp, när det finns en sida som denna, för att bättre kunna bearbeta känslorna och dela tårarna med andra.
Jag tänder ett ljus ikväll.
Sköt om Er allihopa.. och kom ihåg,.. den ni så högt älskade och ärade finns med er alltid.
Till Sara, oändligt med Tack för denna sida.

Sen ett tips till er alla om en dikt, ifall ni inte redan har hört talas om den...

"Footsteps in the Sand" (Anonym)
http://www.judyn.trest.com/footsteps.html

Kramar,
Dollface

Hej Sara, var inne på din sida och tycker du är strong, och mycket bra initiativ med sidan, den behövs! Jag läste lite i Gästboken... jag miste min fästman när vi var 29 år... vi planerade vårt liv framåt, hade bott tillsammans i fem år... sorgen slog mig med kraft då han dödades av det onödiga ungdomsvåldet. Smärtan för mig, den satt i tills jag själv ändrade spår, inriktning, förändrade... smärtan bleknade som ett sår på kroppen.... det var inte varigt, sårigt, längre... men ärret, det lever jag med så länge jag lever....

Tack för ditt initiativ. Jag kommer säkert få tillfälle att förmedla adressen till patienter och anhöriga.
/Cecilia Kulich, blivande onkolog

Hej Sara!

Uppskattar verkligen initiativet med denna blogg, precis klickat lite här på länkarna och kommer absolut få anledning att återkomma. Det finns så många människor i sorg men jag liksom du känner mig också ensam i sorgen... Jag har förlorat min ett år äldre storasyster och allra bästa vän. Det gör så ont och jag har reagerat med ilska många gånger över min systers öde. Sådana här forum hjälper mig att få ut min smärta och vrede som jag burit på i flera flera år. Stort tack till dig för det!
/Emma

jag både tycker om och inte tycker om denna sida, är här inne och läser då o då, när man sitter ensam o sörjer,grinar o tycker väldigt synd om mig själv, så känns det så bra att läsa, det är inte bara jag som har det för djävl, sen tycker jag samtidig inte om att vara här för det är hemskt att så många mår dåligt och har sån saknad efter deras vän,syskon. Det är bra att du Sara har ordnat denna sida./ änka under 40

Jag förlorade min 18 åriga lillasyster i en tragisk bilolycka den 10 maj 2008. Hela mitt liv har känts meningslöst sen dess och jag har inte hittat motivationen till något. Eftersom jag är ensam i min vänskapskrets om att förlora ett syskon så finns det ingen som riktigt förstår mig, hur jag känner osv, vilket är väldigt frustrerande för mig. De vet inte vad de ska säga till mig och då blir det att de inte pratar med mig överhuvudtaget. Många av mina vänner dök upp på hennes begravning men sen dess har det varit ganska tyst och ensamt för mig. Jag förblir ensam om att förlora ett syskon bland mina vänner och ingen kommer nånsin förstå min stora sorg efter min älskade lillasyster.
/ Helene, storasyster till Malin 1989-2008

jag gifte mig, för två år sen, två veckor efter bröllopet dog min man i bilolycka,, absolut det värsta jag varit med om i hela mitt liv, saknar han mycket än idag, jag hittade en tjej som också hade varit med om liknande och edt var skönt att kunna få prata med någon som har varit med om samma sak, bra gjort sara, vi behöver denna sidan,, alla sörjande,, smärtan försvinner aldrig,,, saknaden finns alltid, varje dag

Hej alla. Jag förlorade min pojkvän för 9 månader sen, i självmord. Det är sjukt svårt att ta sig igenom dag efter dag. Och jag tycker Sara (och alla ni andra) är otroligt stark som klarat sig igenom detta hittills! Jag är bara 17 år, träffade min pojkvän när jag var 13, och han var 16, sen dess har vi hållt ihop, genom allt, varje dag... Han var mitt allt och jag vet inte hur jag ska klara detta. Han hängde sig dagen innan det var tre år sen vi träffades, och begravdes på vår tre års dag... Inte långt kvar till årsdagen nu, och det gör ont. Gick nyligen igenom hans födelsedag med hans mamma och hans familj, han skulle blivit 20...

Kändes så skönt att hitta hit. Den 6 juni ramlade min älskade Torbjörn ihop när vi var på väg hem från stranden. Trots intensiv hjärt- lungräddning gick det inte att rädda hans liv. Han blev 49 år. Jag spelar upp denna förfärliga sekvens i mitt huvud om och om igen och smärtan är olidlig. Han är fortfarande med mig hela tiden och jag vet inte när eller hur jag ska kunna släppa honom. Nu vet jag i alla fall att jag är långt ifrån ensam att sörja. Tack!

Såg via länk från aftonbladet. Bra att du har klarat dig igenom din sorg, starkt gjort!

Hej!
Vilken superbra web-sida du gjort! Tänkte bara tipsa om en c-uppsats som jag och en vän och tillika kursare till mig skrev som handlar just om sorg, sorgearbete och hur man kan bemöta och hjälpa. Den riktar sig främst till arbete inom skolan, men även till anhöriga. Om det kan vara till hjälp så använd denna länk: http://www.uppsatser.se/uppsats/cfb0c958bd/
MVH
Ida

Hej där , jag fick din länk via aftonbladet. Jag är nog den yngsta som skriver här och jag tycker du är stark som klarat dig såhär långt. Själv miste jag en som stod mig nära av samma kött och blod för knappt en månad sen , det känns och jag saknar honom rätt ofta , så jag beklagar din sorg och förstår att du saknar din partner , men jag hoppas all lycka i världen till dig. kram

det går bra andvända den eller min sida....krammis

Blev tipsad om din sida av en vän. Otroligt fin. Jag kan inte säga att jag vet vad du går igenom, men jag förlora min ena bror och sen min underbara pappa, på mindre än 8månader. Kram E

Hej Sara, jag är en sån som du, 28-årig ogift änka, nybliven. Vill bara säga dig hur tacksam jag är för din sida. Jag har hittat vägar och förstått att jag inte är helt ensam... TACK! Kram från en liten trasdocka

Hej Sara,

Jag har varit vän med Tove länge, och jag ville säga att jag tycker du varit fantastisk som vänt sorgen till att hjälpa andra. Du är verkligen en förebild. Stor kram från Susanne

Hej Sara
Läste din artikel på aftonbladet.
Å dina råd va så klock rena, ring igen, se den sörgande, vi är inte pestsmittade, vi har bara sorg...miste min livsvän och mina barns pappa år 2000. Saknar hans råd och stöd, och hans skratt...Du är starkare för varje dag Glöm inte det.//Annki

Hej Sara

Kunde inte lämna din fantastiskt fina sida utan att ha lämnat några fotspår. Jag miste min älskade vän förra året och livet har varit upp och ner med känslor som bubblar upp när man minst anar det. Hur svårt det är att tillåta sig att gå vidare. Det svåra är att vakna upp dag efter dag och verkligen inse vad som hänt.

Du är stark, glöm inte det!

Hej Sara,

Läste om dig på aftonbladet idag. Fantastiskt fin sida! Jag förlorade min mamma för tre år sedan i cancer. Ville tipsa om en väldigt fin sång som hon fick tillägnad sig av en vän till familjen precis innan hon dog. Den heter; Meant to fly av Anders Johansson.

Vill även tipsa om litteratur+kurs som hjälpt mig en del;

"Sorgebearbetning", handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster av John W James och Russel Friedman. Från Svenska Institutet för sorgebearbetning.

Varma hälsningar

Känner varmt med dig och för dig.
Miste min sin för 8 år sedan, i morgon den 5 aug.
Besök gärna hans minnessida.

http://www.joakimsminne.se

Mvh Li Nyholm

En varm sida. År 2001 hade min dåvarande flickvän (då 22 år) just gjort slut. Någon vecka efter förlorade hon sin syster. Jag visste inte hur jag skulle hjälpa henne? Eller om jag ville? Men jag gjorde allt jag kunde, besökte henna varje dag i flera månader, handlade ibaland, ringde och sa hej, pratade men hennes kompisar när hon själv inte orkade, besökte olycksplatsen med henne osv.

Några år senare träffade jag henne ute och hon berättade vad det jag hade gjort hade betytt för henne. Jag kan inte beskriva hur glad jag var för det hon sa. Om du funderar på att höra av dig till nån som förlorat någon. Gör det. Du kommer aldrig ångra dig.

Vilken fin sida!
Jag förlorade min kära i maj 2000. Han blev påkörd och dog efter tre dagar på sjukhus, han vaknade aldrig upp efter operationerna. Hade verkligen uppskattat en sån här site då.
Tack!

Hej,
Läste precis artikeln i Aftonbladet. Jag förlorade min dåvarande sambo och min dotter sin pappa i maj 2002, hjärtat slutade att slå när han var ute och sprang.
Första gången av allt var hemskt, första julen, midsommar, förlovningsdagen osv. Men på något sätt klarade jag mig igenom det, jag bröt ihop på min födelsedag, när jag insåg att det inte fanns någon där som kunde hjälpa min dotter som så gärna ville ge mig en present som jag inte varit med och valt ut.
Det jag kan säga är att sorgen alltid kommer att finnas där men allt efter tiden går så mildras det lite. Ibland går det en dag utan att jag tänker på det.
// Camilla

Hejsan !
Hittade hit genom artikeln i Aftonbladet. Jag förlorade min man Johan den 26 sep 2007 då han inte orkade leva längre.
Vill tipsa om SPES sida oxå. En sida för anhöriga som mist någon genom självmord.

Hej Sara ! jätte bra sida för dom som har förlorat någon, jag förlorade min Mamma Lillebror och Låsaspappa två dagar efter julafton i en villabrand, har precis börjar skriva blogg, här är adressen :http://osbakk.blogspot.com/

Hej sara
Jag hamnade precis på din sida, kankse är det en viss mening med det.
Men min älskde mamma har visst dött, o jag känner mig desperat efter hjälp.
Så jag tänker att jag ska kolla om det hos dig...så tack iförväg!! K Jillhav

hej sara

tittade på sidan om musik för sorg. Tänkte på Shirly Clamps sång Jag fick låna en ängel. vet inte om den finns på utube men texten borde gå att hitta nånstans.

Kramar och tack för ett bra forum för tankarna

BERTH
Änglapappa åt Christian

Förlorade min pojkvän 2007 och året efter blev som du beskrev det värre än det första... Det var skönt att höra det från någon. Jag har mitt andra år nu och de flesta vill att jag ska gå vidare, jag med... Men det är svårt.

Läste reportaget i Sofies Mode, och där var ju du. Du har pratat med mig via mail litegrann om du inte kommer ihåg. Tycker du är otroligt stark som berättar. Fortsätt! Styrkekramar milla

Hej Sara!
Vilken bra sida du har startat.
Förlora min 27 årige son den 10 juni 2008. Denna sida blir stor hjälp i mitt sorgarbete...Kramar/carla
Adress nedan till min sida om Richard.
http://blogg.aftonbladet.se/16177

Hela länken kommer visst inte med. Det är dagens inlägg idag 080711 http://blogg.passagen.se/pgrrr/

Kram igen...

Hej Sara! Det var ett tag sedan jag skrev i din gästbok. Idag skriver jag blogginlägg och länkar i det hit till din fina sida.
http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/d%C3%B6den_ett_%C3%A4mne_som_passagen

Kram Gunilla mamma och änglamamma

Sara såg att du också lagt in min bok under självbiografier. Om du vill kan du lägga till denna länken, där man kan läsa mer om min bok för de som är intresserade kram från Marie-anne Thörnström
http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/text_layout_1_T1_R1.htm

Hej Sara, vilket otroligt fint arbete du har gjort med denna sidan. Finns faktiskt flera filmtips och boktips som jag kommer att få nytta av . Jag har lagt in länken hit på min Hemsida till Minne av Marcus under dikter och länkar. Kram från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad
http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/

Vilken fin hemsida du byggt upp.

Hej, otroligt bra sida, bra info och många olika länkar till bra forum och org,
TACK

är inne på denna, man känner sig ensam med sorgen men när man kommer in på denna sida känns det lite bättre.

Hej! Jag tycker att du har gjort en fantastiskt fin sida med massor av matnyttigt för alla som söker! Den behövs verkligen! Jag har som du förlorat min livskamrat och mitt stöd i livet även om det gått en tid nu och jag gått vidare. Fortsätt ditt arbete med detta!
Kram Mari-Anne

Hej vilken fin sida, sitter ofta ute o letar om just allt sorgearbete för oss unga änkor det känns på nått vis bättre att veta om denna sida än fast allt är bara jobbigt.

Hej Sara! Jag har en ny bok med dikter på gång och har börjat at upp förhandsbeställningar på den. Du får gärna lägga den under dina boktips! Du kan läsa mer på min blogg!
Många kramar till dig från Gunilla mamma till Rickard 81-05

Hej igen Sara!

Precis varit o lämnat några rader på din blogg. Angående din hemsida så gillar jag färgen och att den är enkel, det gör att man kan koncentrera sig på innehållet utan en massa saker som stör runtomkring. Du gör ett bra jobb! Kram

Hej!
Fin sida du har börjat bygga upp! Du får gärna länka til min blogg och hemsida om du vill. http://blogg.aftonbladet.se/8408/ och till hemsidan www.christiansellergren.se.
Kram Pernilla Christians änglamamma

En sida för er som vill tända ett ljus för er saknade är www.lonely-knight.com

Hej Sara! Kommer inom med en kram till dig.

Du går gärna använda dig av min blogg, min dotter blev en ängel. Och jag står gärna till förfogande om det behövs. Kram

hej sara tack för dina ord. jag har skrivit ett privat mejl till dig. tyckte det var lite konstigt när jag skickade i väg det. vill gärna att du mejlar mig på marie-anne.t@tele2.se
http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/index.htm

Hej! Tack för inbjudan! Jag ville gärna kika in på din nystartade sida. Syftet med den är ju jättebra och det kommer säkert att hjälpa många. Du får länka till vad du vill från min blogg om du finner något användbart. Hör av dig igen när den börjar bli klar så ska jag länka tillbaks till dig.
Kram Gunilla
http://metrobloggen.se/pgrrr